I måndags började Matilda jobba igen.

I morgon är det Louise tur.

Men inte grämer vi oss för det!

I dag har vi orienterat, ätit blåbär och handlat livsfarligt rengöringsmedel. 

Sedan hade vi springtävling ut till Skymningen. 

Matilda sprang lite i förväg hela tiden och peppade Louise. 

Louise sprang sig svettig och blodig. Hon spydde till och med. 

 

Nej, detta har aldrig hänt. 

Orienteringen har hänt, vi tog två kontroller.

 

 

Vi hatar inte längre kryssning i smyg. Vi älskar kryssning. Så mycket att vi spenderat senaste månaden med att kryssa fram och tillbaka mellan Stockholm och Mariehamn. Dag efter dag, natt efter natt. Mycket supa.

Hade vi inte valt att kryssa runt hela semesta hade vi nog badat ofta och länge, pressat fram kliande solbrännor, druckit öl, ätit kopiösa mängder ost, åkt oväntat mycket bil, sett kopiösa mängder film, färgat håret fult, fått klamydia, planterat om alla blommor vi kunnat hitta, blivit bestulna, varit på hetsig Nykroppa-sightseeing samt slutat äta hemlagad mat. Om det inte bjuds. Av förälder och dylika personer. Såna som svingar en runt runt i vattnet medan dom håller en i handlederna.