Ñoño come ñame en las mañanas
Jag gick nyss ut i köket och såg att jag var ensam.
Jag pustade ut och rädslan för Sisay släppte.
Plötsligt hördes en röst som genljöd hela rummet.
Min första tanke var:
"Här finns det ju inga högtalare"
Nej, det gör det inte.
Det var nämligen bara Sisay som satt och tryckte,
hopkurad och alldeles dold,
bakom en av sofforna och klagade på nätverket.
Jag kommer aldrig undan.
Kommentarer
Trackback