Leaving on a jetplane
Idag ska jag (Mike) officiellt flytta ut. Alla saker ska med. Väntar bara på Elin som ska köpa med svarta sopsäckar åt mig.
Men så länge ska ni resterade i Obafemi få en fin present av mig. Lite internt kanske. Så ni andra fina läsare får bara njuta av mig, mig och mig!
(det skulle vara fint med en låt här, typ "aldrig mer")
Och ta gärna allt med lite gråt i ögat. Nej men, "aldrig mer" är väl lite och ta i.
Mer sällan kanske hade varit på sin plats, egentligen.
Här börjar äventyret!
Aldig mer 569 m³ kläder och annat skit på golvet i "vardagsrummet".
Aldrig mer rutten mat eller illaluktande mejeriprodukter på min hylla!
Aldrig mer "vems disk?" och så var det min. (detta är inte min disk)
Aldrig mer bråk om vem som tog vems handduk.
Aldrig mer kommer mina saker ligga i andras rum.
Aldrig mer kommer jag besöka Matildas rum för att hämta kläder i min garderob.
(min panna fick en förfärlig form i denna vinkel, ursäkta för det)
Aldrig mer kommer man höra dagligen "ska du med ut?" eller "pax för stolen närmast!".
HELT ENKELT. NI SLIPPER SE DET HÄR VARJE DAG. Vilket jag hade saknat.
Här var det slut.
Elin har inte kommit ännu. Därav inga sopsäckar. Sakerna ligger kvar på golvet en stund till.
Men vad gör väl det. Jag kanske lämnar en strumpa eller så. En tubsocka...
Tack i alla fall för dessa fina dagar, veckor, månader...
Ja, tack för ett år och åtta månader i kollektivet Obafemi <3
Så tragiskt det blev nu. Ve och fasa. Men lämna hemskt gärna kvar ett par obegripligt stora, svarta tubsockor <3 eller för all del obegripligt stora långkalsonger. Det är ju sådant folk gör.
Jag kan inte finna några tubisar eller långkalsonger. Men jag vet nog vad jag ska lämna! Detta är lite tragiskt <3
JAG SAKNAR DIG MICAELA