Det är nästan sorgligt


I MORGON FLYTTAR JAG HEM TILL OBAFEMI.
Detta blir föhoppningsvis det sista inlägget i kategorin It began in Västerås.
Jag kommer inte sakna Mälardalens högskola med vägghängd WC.
Jag kommer inte sakna Sisay och Gulsporrens smutsiga rum.

Men jag kanske saknar Stefan och Jonny lite, i smyg.
Ansiktsmjäll och datorspel. Det var ju nästan mysigt.

Hej då, lite onödiga höst.
HEJ OBAFEMI!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback